Wakeup was 5 a.m. and after a bumpy drive in the jeep we arrived to Bwindi NP and the tracking center. We got the gorilla group Nshongi to visit. Ater a new 30 min drive we were left high up on a hill, we walked down to the bottom and then up on the other side it was wet, muddy and slippery and also steep and several hundred meter high. Then it continued up and down for 2 and a half hour, then we left the track and went right into the vegetation up and down and slipery for another hour. After that we met a tracker that told us that the gorillas were close.
Suddenly there were a female gorilla lying just e few meter from us eating. When we went further down from nowhere the silverback came running towards us very fast and roaring high. He just played with us but really scared us, after this he sat down under a tree and started eating just a few meter from us. The gorillagroup was totaly 12 individuals and we saw seven of them, some as close as 3 meter from us, and we took a lot of pictures.....
It was a very hard walking tour for eight hours. But it was worth it, meeting the gorillas is something very special.
Väckning 05.00 och efter en skumpig resa var vi framme vid Bwindi nationalpark och gorillacentret. Trots skumpandet var det en otroligt vacker resa där det kuperade landskapet dök upp ur mörker och dimma alteftersom. Den grupp vi gick ut med var bara tre personer, jag och Gunilla plus en kille från Australien. Först gick vi långt ner i en dal, därefter upp på andra sidan, stigen var blöt, hal och brant som en slalombacke, riktigt tuff vandring. Det fortsatte på samma sätt, upp och med för kullarna i två och en halv timme. Sedan blev det ännu värre, vi lämnade stigen och gick ut i regnskogens undervegetation i ytterligare en timme innan vi mötte en av spårarna som sade att vi var alldeles nära gorillorna nu.
Några meter senare låg det en hona på rygg och mumsade i sig löv. När vi fortsatte nedåt kom plötsligt en silverrygg springande mot oss och vrålade, Han skrände oss riktigt ordentligt, men det var bara som han lekte lite med oss, efter att ha skrämt oss satte han sig sedan att äta bara några meter ifrån oss. Vi såg sju av de tolv gorillor som ingår i denna grupp men de är bra på att gömma sig så de övriga var säkert också i närheten.
Det var en hård vandring i 8 timmar, men det var det värt, för att befinna sig tre meter från en bergsgorilla är en väldigt speciell upplevelse. Gorillor är som filmstjärnor, när vi kommer sitter de och låter oss fotografera och titta på dem i 5-10 min sedan vänder de sig med ryggen mot oss eller flyttar sig några meter. De känns som de har en stor integritet och tillåter bara vad de själva vill. När vi kom tillbaks till hotellet hade strömmen gått igen så vi fick packa upp och duscha med ett stearinljus som belysning.
Filmen om Dian Fossey och bergsgorillorna hade titeln "De dimhöljda bergens gorillor" och det stämmer bram det är mycket dimma på morgonen och det blir fantastiska vyer när dimman börjar lätta.Det går inte att beskriva varken med ord eller bild.... otroligt vackert!
Här uppe började vi vår vandring ner i dalen och efter att ha följt floden i botten några kilometer gick vi upp på andra sidan, högst upp på toppen och sedan var det ner och upp hela tiden...
Gunilla får hjälp av sin porter på väg till gorillorna.
På väg i stiglöst land...
The first gorilla, a female with the name Shida
Shida
The young boy Rotary
Shida
Me and Shida...
Kazani
Kazani
The silverback Bweza
Bweza
Rotary playing around
Katoono a pregnant female
Katoono
Lunchtime
The way back....
Our staff during the day, two guides, three trackers and two porter - for three tourists....
A batwa house, where some people lived.
Långt därinne hittade vi gorillorna...
Suddenly there were a female gorilla lying just e few meter from us eating. When we went further down from nowhere the silverback came running towards us very fast and roaring high. He just played with us but really scared us, after this he sat down under a tree and started eating just a few meter from us. The gorillagroup was totaly 12 individuals and we saw seven of them, some as close as 3 meter from us, and we took a lot of pictures.....
It was a very hard walking tour for eight hours. But it was worth it, meeting the gorillas is something very special.
Väckning 05.00 och efter en skumpig resa var vi framme vid Bwindi nationalpark och gorillacentret. Trots skumpandet var det en otroligt vacker resa där det kuperade landskapet dök upp ur mörker och dimma alteftersom. Den grupp vi gick ut med var bara tre personer, jag och Gunilla plus en kille från Australien. Först gick vi långt ner i en dal, därefter upp på andra sidan, stigen var blöt, hal och brant som en slalombacke, riktigt tuff vandring. Det fortsatte på samma sätt, upp och med för kullarna i två och en halv timme. Sedan blev det ännu värre, vi lämnade stigen och gick ut i regnskogens undervegetation i ytterligare en timme innan vi mötte en av spårarna som sade att vi var alldeles nära gorillorna nu.
Några meter senare låg det en hona på rygg och mumsade i sig löv. När vi fortsatte nedåt kom plötsligt en silverrygg springande mot oss och vrålade, Han skrände oss riktigt ordentligt, men det var bara som han lekte lite med oss, efter att ha skrämt oss satte han sig sedan att äta bara några meter ifrån oss. Vi såg sju av de tolv gorillor som ingår i denna grupp men de är bra på att gömma sig så de övriga var säkert också i närheten.
Det var en hård vandring i 8 timmar, men det var det värt, för att befinna sig tre meter från en bergsgorilla är en väldigt speciell upplevelse. Gorillor är som filmstjärnor, när vi kommer sitter de och låter oss fotografera och titta på dem i 5-10 min sedan vänder de sig med ryggen mot oss eller flyttar sig några meter. De känns som de har en stor integritet och tillåter bara vad de själva vill. När vi kom tillbaks till hotellet hade strömmen gått igen så vi fick packa upp och duscha med ett stearinljus som belysning.
Då har ni fått känna på en riktigt vandring ni med. Kul att ni fick se dem och komma så nära!
SvaraRaderaJag har varit och ridit idag, förra fredagen var Adina halt så hon har fått ta det lugnt i veckan, men idag var hon bra igen och pigg och arbetsvillig :)